Båttur och lite halvpanik

Idag var det dags för en liten båtutlykt till en strand som heter Katergo Beach. Vi såg någonstans här på ön att den var rankad på plats 7 över världens finaste stränder i någon tidning. Det var kanske att ta i lite men en riktigt fin strand var det i alla fall.

Först var det dock som vanligt lite frukost på verandan innan det var packning av det vi behövde ha med för dagen. Stranden går bara att nå via båt så det finns inga serveringar eller andra ställen att köpa dricka eller mat på.

Båtfärden tog ungefär 10 minuter innan den släppte av oss på stranden. De blev ganska snabbt djupt på den stranden så båten kunde köra hela vägen fram till strandkanten.

En lite bra sak med vårt hotell är att det finns en del parasoller som man kan låna och ta med sig. Det hade vi gjort idag och det var tur. Inte en enda liten skugga fanns på hela stranden.

Efter ett tag har ungarna varit i och badat ett tag och vill att jag skall följa med och snorkla till ön som ligger ungefär 200 meter ut och där en del simmat ut och hoppar från klippor ner i vattnet. Det var ju bara att göra. Jag, Estelle och Vincent börjar simma över. Jag var först över och Estelle kommer en liten stund senare. Vincent simmar på och är lite över mitten när jag ropar på honom och frågar hur det går. Det är lite strömt säger han och kämpar på. Jag blev ju stressad och säger/skriker åt honom att simma mot land.

 

Jag tänker att här är det dags att ta i och simma för kung och fosterland för att komma till honom om han får panik eller något. Det är ju djupt som bara den och man blir ju stressad bara av att titta ner på botten. Jag tar alltså i som bara den. Tar ju slut på ungefär 50 meter känns det som. Börjar ju själv nästan hyperventilera när jag kommer fram till Vincent och säger till han att han omedelbart skall simma in till land. Sagt och gjort. Jag jämsides med Vincent simmar i land.

Är helt färdig när jag kommer i land och Vincent hur cool som helst fattar ingenting. För han var det aldrig någon fara och han blev lite villrådig när jag först ropade på han att han skulle simma ut till mig på ön och Evelyn ropade att han skulle simma iland. Estelle, dessutom arg på mig för att jag var så tråkig att snorkla med som bara simmade fram och tillbaka så fort jag kunde. Själv låg man och hämtade andan i en halvtimma efteråt.

Väldigt fint i vattnet var det i alla fall. Och både Estelle och Vincent är bra på att simma. Deras pappa är dock ingen delfin precis.

Efter några timmar på stranden tog vi en båt tillbaka till hamnen och sedan bussen upp till hotellet. En kort promenad in till byn och lite lunch på ett litet ställe innan det var dags för en liten stund vid poolen.

Vi slappade sedan på verandan innan det var dags för sista kvällen inne i Chora.

 

Imorgon är det dags at packa väskorna igen. Då är det dags för Santorini.

/Jonas